|
SARA
OTAÑO
|
|
Nací en Vergara, un día de abril de hace muchos años. De niña viví en Venezuela y más tarde vine a Euskadi, mi tierra. Para hablar de mi pintura he de hablar de mi gran maestro, mi padre, Cele Otaño. que me inicio en el mundo de la misma a través de sus pinceles. Mi primera lección fue aprender a ver, (hoy apenas se da valor a esta primera enseñanza, se enseña a copiar). Mis primeras lecciones eran paseando, viendo y sintiendo la influencia de la luz sobre la naturaleza, observando luz y sombras. Me enseño a sentir la pintura a pintar para mÍ y sobre todo a ser creativa. Si copias nunca crearás. La creatividad te hará crecer interiormente y Así es, Así lo vivo, Así crezco y Así espero ir creciendo hasta el final de mis días. Pintar es el alimento de mi alma.. Por todo lo dicho, poco puedo hablar de mis éxitos o fracasos, ni uno ni otro - Pinto desde hace mucho tiempo, no tengo fecha ni utilizo calendario. Recuerdo haber participado en concursos, y también haber obtenido algunos premios, Caja de Ahorros Provincial de Guipúzcoa, Homenaje a Nestor Baterretxea, Premio Bordari, y otros concursos. Deje de concursar. No me gustaba. Paso a continuación a indicarte las exposiciones que he realizado: Aproximadamente 8 años consecutivos exposición individual en Atrezzo - Irun
|
Bergaran jaio nintzen orain dela urte askotako apirileko egun batean. Haurtzaroa Venezuelan igaro nuen,beranduago Euskadira etorri nintzen, nere lurrera. Nere margolaritzaz hitz egiteko, hitz egin behar dut nere maisuaz,nere aita, Cele Otaño. Mundu honetan sartu zidan bere pintzelen bidez. Nere lehen ikasgaia ikusten ikastea izan zen (gaur egun honek ez du baliorik, kopiatzea erakusten da.). Nere lehenengo ikasgaiak paseatzen ematen nituen, ikusiz eta sentituz argiak naturan duen eraginkortasuna, argiak eta itzalak ikusiz. Erakutsi zidan margolaritza sentitzen, neretzat margotzea ere bai eta gehienbat sortzaile izatera. Kopiatzen baduzu ez duzu ezer sortuko. Sormenak barrutik haztera lagunduko zaitu eta Horrela da, Horrela bizi dut, Horrela hazten naiz eta hazten jarraitzea itxaroten dut nere azken eguna arte. Margotzea nere arimaren elikagaia da. Esan dudan guztiarengatik, gutxi hitz egin dezaket nere arrakasta eta porrotetatik, ez bata ez bestea,orain dela denbora asko margotzen dudala, ez daukat datarik eta ez dut egutegirik erabiltzen. Gogoratzen dut lehiaketetan parte hartu izana eta sariren bat jasotzea ere, Gipuzkoako Kutxa Probintzialekoa,Nestor Basterretxeari Omenaldian, Bordari Saria eta beste lehiaketa batzuk.Utzi nituen lehiaketak. Ez nituen gogoko. |